Historia
“Hundar har ägare, katter har tjänare”
Många kattägare upptäcker ganska snart att det inte alls är människan som tämjde katten utan den blev själv tam genom att komma in och anpassa sig till våra liv och i många fall ta över. Den moderna tamkatten är självständig med ett drag av vilddjur i sig. Men bara för att en katt lever sitt liv annorlunda mot andra husdjur som exempelvis hundar så medför inte denna självständighet att den är anpassad att leva på egen hand i dagens samhälle.
Tamkattens ursprung
Felis lunenis (martellis vildkatt) kan vara en avlägsen släkting till den tamkatt vi idag har i våra hem. Martelis vildkatt är idag en art som är utdöd men när den levde var den ungefär lika stor som dagens vildkatter. För cirka 600 000 till 900 000 år sedan kan den ha varit ursprunget till Felis silvestris. Felis silvestriskatten utmynnade i sig till tre olika kattyper beroende på vart i världen den levde. Den centraleuropeiska vildkatten/skogsvildkatten, den asiatiska ökenkatten och den afrikanska vildkatten. Den afrikanska vildkatten fanns i stora delar av Asien och Nordafrika och eftersom det är känt att katter i Mellanöstern blev tama är den afrikanska vildkatten nästan säkert förfadern till den moderna tamkatten.
Domesticeringen av katten
Domesticeringen av katten skedde under en lång period. Vetenskapen tror att vildkatter närmade sig människan när den övergick från jakt till spannmålsodling och slog sig ned i permanenta bosättningar. Spannmålsförråden drog till sig gnagare som blev föda för vildkatterna. Förmodligen utvecklades en relation mellan bönderna och vildkatterna på detta sätt då det för bönderna var bekvämt att vad de såg som ohyra togs om hand av katterna. Exakt när detta händelseförlopp började är okänt och dessa fakta bygger på arkeologiska fynd och kvarlevor från katter vilka visar ett nära samband med människan.
Det har hittats kvarlevor av katter som är daterade till 6700 f.Kr. från utgrävningar i Egypten men inget stöder att det skulle vara tamkatter utan det kan ha varit vildkatter. I Mostagedda, Egypten har man hittat kvarlevor av en man begravd med en katt och en gasell. Den gravplatsen är 7000 år gammal. Att anse detta vara ett bevis på att katten var tam, de tvistar de lärde om.
Något som är säkert dock är utgrävningar i Indusdalsgången i Asien som visar kvarlevor av katter som är daterade till 2000 f.Kr. Dessa kan mycket väl ha varit tama då målningar från samma period visar katter i situationer som antyder att de var tama. Från denna tid och framåt finns det gott om bevis på att katter var vanligt förekommande i egyptiska hem.
Katten blir tam
En del menar att det under domesticeringen måste ha skett en mutation av katten som minskade vildkattens medfödda aggression och som gjorde det möjligt att tämja den. Utgångspunkten för detta resonemang är att vildkatter inte ärver avsaknaden av aggression. Hos tamkatter ärver kattungarna sin moders tama beteende och därför bygger teorin på att någon slags genetisk förändring måste ha skett. En katt som föds tam tenderar att bli mer sällskaplig och beroende av andra katter och människor till skillnad från en vildkatt som efter brytningen med mamman börjar leva som en enstöring.
Kattens utbredning
Spridningen av tamkatten ökade i takt med att fler handelsvägar omkring Medelhavet och Asien ökade. Feniciska handelsmän hade på 900-talet f.Kr. med sig tamkatter till Italien. Därifrån spred den sig långsamt till resten av Europa. Och slumpmässigt eller avsiktligt blandade sig dessa gener med den europeiska vildkatten.
Katter anlände till England omkring 1000 f.Kr. samtidigt med tidigare vikingabyar. Bevis har hittats som visar att katterna var korthåriga. Längre österut utvecklades mer långhåriga varianter. En den menar att långhårsgenen kom från Felis manul från Centrala Asien medan andra menar att det är människan som gjorde ett urval av långhårsgenen.
Långhårsgenen spreds från Södra Ryssland till Pakistan, Turkiet och Iran. Långhåriga varianter kom till slit till Italien från Turkiet på 1500-talet. Det var även då som spanska handelsmän hade med sig manxkatten på sina resor från Fjärran Östern till Isle of Man.
De första kolonisatörerna tog med sig korthåriga katter när de emigrerade till den Nya världen och senare tog utvandrare med sig katter av olika slag till Australien och Nya Zeeland.
Resultatet är att tamkatten idag är utspridd över hela världen.
Webbkattens Molly, katten till höger, föddes i ett stall och hade ingen kontakt med människor den första tiden i hennes liv. När hon var cirka två år började hennes nuvarande ägare ta kontakt med henne. Då hon inte haft kontakt med människor tidigare var hon mycket skygg och gick först inte att nå. 50 meters avstånd minskades sakta men säkert med hjälp av stora mängder skinka och annat gott kombinerat med ett stort tålamod.
Ett år senare var hon tillräckligt tam för att kunna fångas in i en fälla. Hon hade dock hunnit få sin dotter Tilda som ni ser på bilden till vänster. Webbkattens Tilda var ca 5 månader när hon tillsammans med sin mamma fångades in. De var båda väldigt skygga katter som inte gick att klappa. Första tiden spenderade dom under sängen. Idag är dom dock tama och riktiga kelgrisar som tycker att dom äger sängen.
